Json

Svänger runt uppfarten. 
Kanske åt andra hållet idag? Ja, varför inte! Över bron kanske? Nej vanliga vägen, inte bryta för många mönster på en gång.
Benen betämmer helt annorlunda. Lite trög början men ännu ingen smärta.
Tunga steg lätt puls, fortfarande inte i takt. Andningen lättar efter Bricanylpuffen - skönt.
Pulsen stiger, tempot jämnar ut sig. Tankarna på annat kommer och går.
Benen bara kör vidare utan märkbar ansträngning. Svänger runt ett hörn, tappar inte i tempo, snarare ökar det... Andningen ökar, men blir inte tyngre. Andningen, hjärtat och stegen faller samman i en jämn takt, samtidigt som raksträckan stäcker ut sig i sin helhet utan synbart slut.
Transen infinner sig. Tankarna sorteras i en rasande fart. Endorfinet sprutar ut och skapar ett rus. Ett rus som jag har svårt att vara utan.
Armen känns bra. Knät känns inte alls. Orken stabil... Lätt uppförsbacke. Jag ökar tempot, lite för att pröva mig själv. Jag är dålig på att våga! Inga problem med backen.
Hälften avklarad. Springer över bron, längs E18. Lastbilarna berör inte mitt mantra. Meditationen fortsätter tills jag kommer av bron. Frosten har greppat tag i asfalten och tempot bromsas en aning på grund av halkan. Jag hittar tillbaka i koncentrationen. Tempot lugnar sig så som andningen. Återhämtningen är det som förändras mest sedan jag börjat träna. Sista stegen innan dusch. Ingen smärta, bara karma. 

Längtar redan efter nästa gång. 


Kör hårt.