Json

Var på badhuset igår med Ludde. Han verkligen älskar vatten. Kul tycker jag som också alltid älskat vattnet. När vi skulle gå upp så frös den lille mannen så att han skakade. Det behövdes inte mycket för att den lille kroppen skall bli kall. Jag har ju tagit upp simningen igen. Det är svårt att hitta tillbaka, och jag har fortfarande samma tid på frisimmet som jag hade när jag var 12! Men "dom som vet" säger att man måste ge det tid, så att man hittar tillbaka till andningen och tempot. Men det är en sådan uttömmande träningsform som jag behöver just nu. 

Sedan vill jag passa på och framföra ett tack till alla dom / Er som stöttar mig i kampen mot ohälsan. TACK till alla som kommer med värmande och stöttande ord. Framför allt så skall jag väl rikta det mot Jenny som låter mig hålla på! Älskar dig älskling!  
Det är skönt att se ljuset i tunneln nu. Det är inte långt kvar. Räknar med att klara det fram till den 19 dec, då mitt mål skall vara nått. Jag har ca 3 kilo kvar tills dess. Sedan skall träningen läggas om, så att det blir dags att bygga upp igen. Seek and destroy! 


Min klippa att luta mig emot!
TACK JENNY!

Kör hårt!