Json

Lukten känns igen... Jag kommer in i den sista korridoren, där värmen blir påtaglig. Jag kliver in, väljer skåp och byter snabbt om. Nu gäller det. Att vara så snabb att man hinner välja bana innan de andra kommer. De första tagen känns chockande, frigörande och samtidigt helt fantastiska. Känslan av viktlöshet, tryck och fart liksom samarbetar. Det första tio vändorna går fint. Jag tappar räkningen någonstans mellan 10 och 20 vändor. Jag växlar mellan olika simsätt. Fram, ut, in och tillbaka. Fram, ut, in och tillbaka. Ett mantra som upprepar sig.

En radio spelar i bakgrunden, tanterna i andra banan pratar på, men blir lite störda av att jag antagligen skvätter när vi möts. Jag vänder ner huvudet mot bottnen igen. Kakelplattor bredvid varandra, i ett spikrakt, symmetriskt mönster. De leder mig mot slutet av varvet. Handen i kaklet, en vändning ovan ytan. Nya ljud, ner med huvudet, frisim. Tekniken, tänk på tekniken! Att inte sparka med benen, utan att sparka från höften. Andetag förnyas vart tredje vänster tag. Farten ökar. Ansiktet mot botten, jobba med höft och axlar. Hålla linjen. Tar hjälp av kaklet.  Ansträngningen tar ut sitt pris och tempot minskar. Den sista vändan fullbordas. Svetten känns först inte på grund av allt vatten, men sedan gör den sig påmind genom sin salta smak när den rinner ner i mungiporna.

Duschen känns svalkande, men ändå värmande. Bastun lockar med värme och en igenkännande lukt. Jag pustar ut ensam i bastun. Skönt, nu slipper jag prata med någon. Nu kommer svetten på allvar och kroppen börjar slappna av. Jag tar den sista duschen innan jag torkar mig, klär på mig och går därifrån. Nu kan en helt ny dag börja i ett helt annat element.

Kör hårt.

Julafton.
Gröt, väntan, släktingar, glögg, skinka, lax, snaps, potatis, snaps, mätt, disk, glögg, kaffe, släkt, vänner, barn, glögg, väntan, ljus, tv, julgran, tomte, paket, papper, whiskey, kaffe, glögg, prinskorv, köttbulle, choklad, glögg, whiskey, julmust, skumtomte, glögg, soffan, sömn, vaken, sängen, sömn.   

Kör hårt.

- Godmorgon älskling. Nu får du gå upp! Jag har gjort frukost. Klockan är mycket.
- Jag somnade visst om efter att barnen gått upp...
- Kom upp nu, kaffet är klart, jag har dukat på altanen.

Några enkla men gudomligt goda smörgåsar, trängs på det lilla altanbordet tillsammans med kaffetermosen och dom där gamla, tunna kopparna som gör att kaffet svalnar snabbt. Jag tar med mig min bok som jag håller på att läsa, den är egentligen inte så bra, men jag läser den för att hitta lugn och ro. Den passar perfekt att somna till. Vi pratar en stund om vi behöver sysselsätta oss med under dagen. 

- Häcken skall väl klippas igen, eller hur?
- Ja, men det kan vänta någon vecka till. Vattnade du alla krukorna igår? 
- Ja, även dom nere vid soldäcket. Barnen är uppe vid gungorna, dom vill bada idag. 
- Ska vi ta det vanliga stället?
- Gärna...

Kaffet tar slut i koppen och jag fyller på nytt.

- Vill du ha?
- Ja tack...

Sedan sitter vi tysta, lyssnar på sommaren, blundar, rör varandras tår och tänker inte på något...

 Foto: Json

 Foto: Json

Kör hårt!

Var på fest i lördags. Trevligt att träffa lite nya människor. Tänk vad världen är liten när man börjar prata med sådana som man aldrig träffat förut, men ändå märker man att det "klickar" och att det känns som man kännt varandra sedan gammalt. Kul... Vi får se om det blir fler fester!

Kör hårt!

Fick order om att försvinna... ett tag i alla fall. Flickorna skulle städa, så karlarna i hushållet fick snällt flytta sig till affären för att handla lite varor. Flickorna passade på att adventspynta. När vi kom hem rensade vi tillsammans med Martin och Emil bort de sista kartongerna sedan flytten. Skönt! Efter hand som bråten försvann och lugnet började att lägga sig, spreds det en doft av såpa, stearin, glögg och pepparkakor...Advent, i väntan på...